Det går bra nu

Brukar intala mig själv om att allt går bra. Det gör det ju visserligen, men att bo fler hundratals kilometer ifrån varandra och inte kunna ses då man faktiskt vill är otroligt tärande. 

Tänk er att den enda möjligheten ni har att kommunicera är via msn. Visserligen är det ett genialiskt program men allt det som sägs och inte skulle bli sagt i verkligheten skrapar ytan sönder. En fras eller ett ord fel kan förändra hela meningen och hela diskussionen. Ifall du kommer på ett sätt att förklara den betoningen du användt då du skrev frasen, så lyfter jag hatten.  
   
Det är ej endast att inte träffas,  utan även att inte kunna ringa då man bara vill höra en tröstande röst. Att kunna gräla, utan att slänga omkring sig saker och gråta all vätska ur kroppen då man inte får sina ord fram.  
   Det blir som ett stumt förhållande, du vet att personen du vill ha kontakt med finns där och är villig att höra men det kommer inget ljud ur dig. 
   
Alla sår läks dock då jag ser honom. Alla gräl glöms, tvister försvinner, avundsjukan tinar bort och det finns inte annat än ren glädje. Detta varar i högst 4 dagar sedan väntar avskeden.
 Efter första veckan ensam börjar saknaden komma fram, 2a veckan kommer sorgen, 3e ångern och ilskan, 4e vill jag inte veta om. 
 1månad utan att se den person ni tänker på varje dag, den ni bryr er mest om, den ni gör allt för, den ni älskar. Ifall ni klarar det kan ni vara lyckliga och tacka för det ni har. 

  Jag klarar det med hoppet om att vi kommer att klara det, att vi en dag kan ses utan 15 timmars resa. Utan att räkna ifall du har råd att ringa till honom. Tills dess tänker jag att allt går bra.
 

Give me some...

Tjaloj! Fyfan så jag ville ha dessa förra sommaren, och nu har de kommit ut i butik. Förstås på andra sidan östersjön samt då jag är totalt pank. 
 bikbok

Last one

Hahah, känns så fucking fabulous att ha denna sista vecka i skolan kvar. 2 dagar, sedan är det dags för vår suveräna Penkkis, som kommer att bli den bästa hittills samt oslagbar i framtiden! Tidningen är något så professionellt gjord att man inte tror sina ögon och programmet är som sedvanligt en blivande succé såsom de tidigare åren vi ordnat, fest program eller dylikt. För att inte tala om våra hoodies. 

För allt detta extra då det gäller skolan är vi ju så himmelens bra på! och vi får skryta denna gång! Lärare har inte precis sagt ett endast ett bra ord förutom om vårt glassiga julevangelium som var enligt lärarkåren "den bästa på väldigt länge".
Vår käre klassföreståndare konstaterade ju även tragiskt att vi är de sämsta samt mest ansvarslösa eleverna han beskådat.  Sannerligen, böckerna inför skrivningarna har ju inte precis öppnats än. Och en och annan konst-kurs är visserligen ogjord. 

Men fyfan nog känns det underbart! Imorgon ENA-hörf, onsdag FRA-hörf sedan Penkkis, efterfest, kryssning och slutligen finito.  Tills kära skrivningar börjar återigen. 
Före det drar jag mig dock för gott endera västerut eller söderut. Sweden eller Italy, kanske även båda två. återstår att se. 






Sönday

Jess, efter en helg med bio, räkpaj a8 samt underbart sällskap så är jag mer än mätt o belåten. Nya kunskaper har intagits som tex att Tom Cruise kan faktiskt spela riktigt okej i film, att Iphone lyser i knarkarlampor (sånadär i affes) och att man måste ha 3ägg för att laga paj.  Viktigt allt detdär.

Engelskgrammatik känns väldigt tråkigt för stunden och 40timmars konstprojekt borde vara klart tills torsdagen. Kul sådär.

För att ytterligare fira denna söndag kan jag visa en väldigt smickrande bild från Alban i somras. 





Vildanden

Blivit en hel del skriverier om vildanden som presentera sig för mig och tusentals andra gymnasister som råkade skriva modersmåletstextkompetens ett par dagar sedan. Han var innerligen finurlig. Detta har väckt en hel del missnöje bland folk. 
Tack gode gud skrev man modersmålet förra året och får behålla sitt M. 

Då ja inte har nåt vettigt att skriva kan ni bra kolla den abstrakta löken som min herr konstnär har knäppt: 
je-la.blogspot.com

Sailor

Trodde jag redan tröttnat på randigt förra sommaren, men kanske inte riktigt ännu?


11.32

Puust! Befinner mig hemma åter igen. Trött men glad efter en underbar tid med mannen.

Nu kan jag inte annat än längta tillbaka och önska att min personliga konkurs inte vore långvarig.



RSS 2.0