LiBa's

Tiden blir svår att förstå och få ett grepp om. Vi reagerar alla olika på tid. Att börja vänja sig med smaken av parmesan ost eller lära ett språk kräver tid. Att kunna lita på en människa kanske tar en kortare eller längre stund. Att bli förälskad händer kanske snabbare än du trott. Vad känns som en kort tid och vad som en lång  kan bero på hur saker förhåller sig, vad saken gäller. Hur länge känns en månad för er? Hur mycket hinner du göra under en månad? Hur mycket hinner du uppleva inom en månad? Hur mycket hinner du glömma under en månad?

Jag har inte glömt mycket på en månad. Jag minns allt. Kommer ihåg hur det känndes, kommer ihåg hur det blev. Det är inte minnet det är frågan om. Det är hur jag upplever minnet. Jag minns utmattning.

Det kommer en gräns då människan inte klarar av. Då det inte finns ork och lust. Fundera på det positiva är ett knep men då det inte hjälpt på långsikt? Hur länge kan ni minnas det gågna och hoppas det kommande blir bättre utan resultat? Och då det gågna blir bara längre och längre, blir det positiva bara längre bort och hänga. Hur förvirrad känner du dig då du tänker på det positiva men finner endast det negativa?

Jag känner mig förvirrad, säger en sak den ena veckan och en annan följande vecka. Det är inte lätt att komma in i ens huvud och förstå en annan individs tankar vid ett sådant skede då den andre inte heller är på det klara.

Hur mycket förändras man på en månad?

Då man kommer till ett visst skede av förvirrning börjar man stänga av sina tankar. Man låter det flyta. Fokuserar på nuet och koncentrerar sig på det man gör för stunden. Vid denna punkt kan du inte tänka på det förflutna. När du passerat denna punkt märker man att tiden gått snabbare, du har fått 2 veckor att gå och vad har du åstadkommit? Du minns det förflutna igen, jobb, jobb åter jobb, några glädjefulla stunder och sedan ensamhet, tomhet, förtvivlan, utmattning. Du sitter där igen, fastvuxen i det gågna, någon som du träffat, kommit överens med, litat på, förälskat dig i och sedan vuxit ifrån. Du saknar, vill tillbaka och ber om hjälp. Vill förändra saker som inte går att ändra. Det förflutna blir mer flummigt och förvirrande, men något du börjar lära dig att separera. Du trivs med stunden där det dåtida inte förvirrar.

Du lär dig att det du inte vet om tröstar dig. Det du inte har upplevt, gjort eller inte känner för dig framåt. Det blir till rytm. Du lär dig börja slappna av på ett nytt sätt, inse att det gågna inte fås tillbaka. Du lär dig att leva i nuet och är i balans med det förflutna.

Jag lever i nuet och minns det gågna med glädje men också sorg. Minnen är vad som reflekterar den gågna tiden vilket å sin sida formar den kommande med nytt hopp, ny ork och ny glädje.